Tyngd på lätta fötter | Katrineholms-Kuriren

Tyngd på lätta fötter

Publiken njuter när revyn
grillar både folk och fä

Kommunpolitiker och tjänstemän, förstås, men också affärsidkare, busschaufförer, husköpare och …ja, vi är många som grillas i den meny som Vingåkersrevyn 2001 serverar.

Till stor belåtenhet för alla ”hungriga” gäster, ska tilläggas – i varje fall de som infann sig till premiären i Vidåkersskolans aula i lördags. Skratten och applåderna avlöste varandra under kvällen. Åskådarna fann sig på både nåd och onåd.
– Den bästa revyn nånsin, var betyget som flera i publiken delade ut, vilket underströk att revymakare och skådespelare har lyckats att roa.

Tredubbel förklaring
Att revynamnet blev Scenior har sin alldeles givna, tredubbla, förklaring. Scen( -en), naturligtvis – arbetsplatsen. Men också (-nio-) för att det är nionde revyåret i följd.
Lägg därtill att flera i ensemblen har blivit “s(-c-)eniorer”. Sarah Pedersén, exempelvis, som har medverkat sedan det böljade. Syrran Cindy, Niclas Strand, Conny Andersson och Tobias Landler står inte långt efter som garvade revyrävar, och har helt naturligt åtskilliga fingrar med i spelet som såväl författare som skådespelare.
Niclas, förresten, stockholmare sedan några år, återvänder ständigt och jämt till hemorten och bär en tung del av revylasset. Bland mycket annat gör han en helt suverän monolog som kvinnlig rektor på Vidåkersskolan – varpå han litet senare blir kollega i tidningsbranschen.

Juniorer varma i kläderna
Den minst sagt kämpiga millenniestarten för Vingåkers kommun speglas i alla möjliga sammanhang. Det börjar nästan direkt med samtalet kring “Arbetslösaktighet” mellan Carola (Eriksson) och nämnda Cindy. Bostadssituationen och utbildningsmöjligheterna diskuteras av de platssökande, som naturligtvis hälsas välkommen till kommunen men hellre än en fin titel föreslås höja nativiteten för att än mer vända den negativa befolkningsstatistiken.
Samtidigt som seniorerna på scenen minst av allt visar ålderskrämpor blir den nya generationen, juniorerna, allt varmare i kläderna. När det gäller Erik Nilsson, Andreas Larsson och Niklas Karlsson handlar det om verkliga talanger. Erik är helt “sanslös” vad han än gör, Andreas likaså som busschauffören med invandrarbakgrund medan Niklas höjdare är samtalet med telefonbanken.
Uppmaningen är given: gå och se Vingåkersrevyn. Ni får uppleva motsvarigheten till Robinson i Expedition Möbelhus, möta Sankt Portis som tar emot och minns Vingåkershemmen som de var, besöka Humlegården “i väntan på maten” som övergår till födelsedagskalas innan mobilerna böljar ringa.
Massor av andra tunga verkliga händelser blir plötsligt lätta, inte minst tack vare bra musik och dans; framför allt när Niclas Strand och sedan hela ensemblen utbrister: “Å, Vingåker, jag älskar dej! – en by att trivas i och här vill vi leva alla dar!”.

Hans Lino Karlsson



BILDTEXTER

“Vingåker, vi älskar dej!” Hela ensemblen sjunger ut i den glittriga finalen. Foto: Hans Lino Karlsson

Svar på dokusåpa. Expedition: Robinson har fått sin motsvarighet i Vingåker – i Expedition Möbelhus.

Scroll to Top