Revygäng tar pulsen på Vingåker | Katrineholms-Kuriren

Revygäng tar pulsen på Vingåker

För andra året i rad har Vingåker en egen revy – Å andra sidan. Vingåkersborna kan tack vare ett gäng ungdomar skratta åt lokala skämt och parodier på kändisar från orten. Inte mången kommer undan, inte heller Kuriren. Premiären hade samlat fullt hus, och publiken kände sig uppenbarligen tillfredsställande road.

Föreställningen har den rätta blandningen av halsbrytande spex och en del allvar, sång och dans. En del nummer blir kvar i minnet, andra försvinner snabbt. Aktörerna är samtliga ungdomar, och har naturligt nog långt kvar till perfektion, men spelglädjen är det inget fel på. Det skall börjas i tid… och revytraditionen ska någonstans byggas upp.

Kontakt med publiken
Bakom föreställningen ligger Niclas Strand och Helen Törnqvist, och de båda står i en klass för sig. Niclas har ju scenvana bland annat från Norrköping, senast i My Fair Lady, och är för övrigt en naturbegåvning. Han har regisserat revyn, skrivit texter, och deltar i flera nummer, inte minst som sammanhållande länk. I konferencierrollen har han verklig rutin och förmår alltid skapa kontakt med publiken.
Helen Törnqvist har liksom Niclas skrivit ett stort antal texter, och är helt orädd i sitt agerande. Exempelvis är hennes tonårsutbrott, där mamma och lillasyster går henne på nerverna, mycket trovärdigt. På samma övertygande sätt spelar hon en uppretad pensionär.

Klassisk tant
Conny Andersson och Thomas Widén använder sina sångröster väl. Ulrika Ridell lyckas mycket bra med sin klassiska tant med handväska. Det är bra gjort att vara rolig i en biroll, och Ulrika tappar inte greppet för ett ögonblick. Linda Pettersson är kanske bäst som alltmer besvärat svenskt affärsbiträde som har svårt att förstå vad en invandrare vill handla.

Det mesta får som sig bör sina slängar – politiker, vårdcentral, lokaltidning, polismyndighet, taxiföretag, invandrarpolitik, hembränning.
Textförfattarna har god blick för samhället Vingåker. Men “Tuffa Viktor”-temat – full äkta man, upprörd hustru – är utfyllnad utan värde. Skratten slentrianmässiga.

Dråpligt
Bland de dråpligaste numren är “Läkarstationen”. En förtvivlad Conny Andersson med avsliten arm avkrävs kallt sin vita plastbricka innan det kan bli fråga om någon vård. Diagnosen är dessutom sedan på väg att bli pälsdjursallergi.
I numret “Söka jobb” gestaltar Niclas Strand smått fantastiskt en omisskännlig viss kommunal superchef. På pricken, tycks det, lik, och med den rätta dialekten.
En överraskning i programmet var vänsterpolitikern Eva Claesson, som ropades upp på scenen av Niclas Strand, och framträdde som sångerska tillsammans med honom.
Kanske hade han en viss övertalningsförmåga som tidigare dagisbarn hos Eva, men hur som helst så utlovades framträdanden av ytterligare tre politiker under kommande föreställningar.

En tillgång för varje revy är duktiga dansare – och det har “Å andra sidan”. Fyra välrepeterade tjejer som tränats av Pia Widlund. Värdet av en bra orkester skall inte heller förglömmas.
Läckra kläder med väl samstämda färger ligger främst Monika Ridell bakom. Dekoren signerad Bo Olofsson är lika enkel som elegant.
“Å återseende med ett leende” sjöng ensemblen i finalen. Publiken har anledning att komma tillbaka.

Text: ROSEL JERN
Foto: LINO



BILDTEXTER

En ung och entusiastisk ensemble som vill roa.

Läkarstationen – kanske det roligaste numret.

En gammal tant (Helen Törnqvist) cyklar omkull men ungdomarna på fiket är upptagna av annat.

Scroll to Top